Hösten har nog...
...anlänt hit till norr.
Det känns då kallt i luften och nu i skrivande stund är det -1,7 grader. Jag tror att det är första gången på länge som det är minusgrader. Och fast det var så lite så kändes det svinkallt.
Så nu är det verkligen tid att sticka yllesockar, jag pinnar på för fullt med dessa.
Bland annat sockarna på bilden är till salu på www.stickannica.blogg.se
Vad har hänt sen jag skrev sist för det var ju ett tag sedan.
Förutom att jag jobbat och stickat så har det väl inte hänt så mycket.
Igår var vi till Sunderby sjukhus för dottern hade ett återbesök hos doktorn och vi hann även med en shoppingrunda i Luleå.
Har även påbörjat rensning i förrådet och nu ska det rensas ordentligt. Det är min plan i alla fall.
Fast det går trögt men det är ju ingen brådska, jag går dit när jag känner för det så det får ta den tid det tar.
Men jag har i alla fall konstaterat att jag är som en hamster, allt ska sparas. Fy sjutton.
Nej, bort med skräpet. (Men inte mina garnnystan, dom ska vara kvar)
I veckan har vi varit med en arbetskamrat till mig till backhopparbacken som jag skrivit tidigare om.
Han sa att det tar ca 10 minuter att springa upp för alla trapporna och ner för slalombacken.
Vilket jag inte trodde på förrän jag sett det med egna ögon.
Så sagt och gjort, vi for dit för att ta tid när han sprang.
Jag har inte tagit tid när vi har gått den rundan men det vet jag med säkerhet att det tar betydligt många fler minuter. För honom tog de ca 540 trappstegen endast 3 minuter och hela rundan tog 6 min 53 sek.
Och han var knappt andfådd när han kom i mål.
Ja, ja då har man ju något att försöka slå även om jag vet att det är totalt omöjligt.
Skyller väl på att han är nästan 20 år yngre.
Första arbetsveckan...
...är avklarad och som vanligt gick den fort.
Förutom arbete så har det faktiskt blivit ett antal promenader, vi har varit en vända till upp till toppstugan på Dundret eftersom det var behagligt väder. Vinden fläktade lite grann så man slapp dessa eländiga mygg som gärna vill vara med på promenaderna.
Även ett pass till i trapporna vid backhoppan har vi klarat av och denna gång så var jag tvungen att räkna
trappstegen. Fick det till 539 trappor men då såg jag att en på facebook skrev att det var 548 så jag måste kanske dit ännu en gång och räkna.
Läste också på facebook att det här är Gällivares nya nöjespark, det är väldigt många som gör träningspass i trapporna. Men ännu har vi inte provat på att gå nerför, det verkar läskigt så vi går ner via en av slalombackarna
det känns mycket bättre eftersom den övre delen av trapporna inte har något räcke som man kan hålla sig i.
Här är en bild tagen före trappstegspasset
Sen har jag som vanligt stickat lite och det har hunnit bli två par yllesockar denna vecka hittills men veckan är ju inte slut ännu.
Pust !!!
Två dagar på första arbetsveckan efter semestern är avklarade.
Och inte nog med det för igår kväll fick hela familjen ett ryck och tog bilen upp på Dundret för att parkera den och promenera uppför fjället till toppstugan. Vilket var skönt, efteråt alltså.
Här är utsikten från toppstugan.
Ikväll begav vi oss ut på nytt äventyr, denna gång för att gå uppför alla trappor vid backhoppningsbacken.
Det var betydligt jobbigare än gårdagens fjällvandring men nu har vi gjort det.
Här är bildbevis.
