Igår kväll hade jag och Emma lite pepparkaksbak.
Det blir julstämning när doften av pepparkakor sprider sig i huset.
Vårat projekt var att få ihop ett pepparkakshus, det första i mitt 45 åriga liv.
Nån gång ska ju bli den första och jag måste säga att trots att vi skrattade åt alla sneda
och konstiga bitar när dom var färdiggräddade så blev jag väldigt nöjd med slutresultatet.
För även om det är lite snett och vint så är det om jag får säga det själv ganska gulligt.
Men nu vet vi hur man gör så nästa år om det blir ett hus så blir det säkert ännu bättre.
Sen är det som med stickning att man ska nog läsa beskrivningen först och då menar jag
hela beskrivningen för där stod det nämligen att man kan jämna till kanterna medans pepparkakorna
fortfarande är varma och det hade nog varit en fördel. Men nu blev den som den blev.
Och det är ibland så att man lär sig av felen.

Härom natten så satt jag vaken för att jag hade så fruktansvärt ont i örat men det har nu släppt
och skönt är väl det, bara lite lock kvar i örat. Så det finns nog hopp om liv igen.
Sen kan jag ju ta det där med vädret igen. Vilket väder, fy sjutton.
Även om jag gärna klarar mig utan snö så önskar jag faktiskt att det skulle komma lite nu för
det här är ingen höjdare. I två dagar har det nu varit så halt ute att det har varit krypkörning med bil
och promenerar man, vilket inte blir mer än ytterst nödvändigt så går man som att man har gjort ner sig.

Idag är det i alla fall fredag och en arbetsdag återstår denna vecka.
I helgen har jag om ork finns tänkt få ihop lite saffransbullar och kanske julgranen kommer fram.