Har nu varit...


...hemma snart en vecka efter min resa med ett gäng arbetskamrater till England.
Det var en trevlig resa och vi hann med både det ena och det andra på den veckan som vi tillbringade där.
Har lagt in ett axplock av bilderna jag tog under tiden.
Bild 1: Inflygning över London. Det var en massa hus man såg, syns kanske inte så tydligt på bilden.
Bild 2: Vår resa gick först till Norwich och huset på bilden bodde vi i. Där var det en nunna som var värdinna, sister Pamela. En väldigt trevlig och duktig äldre dam.
Bild 3: Katedralen i Norwich, där var vi på ett besök när dom hade Evensong. En form av musikgudstjänst.
Bild 4: Ett litet kapell i anslutning till huset vi bodde i där vi även var på en gudstjänst.
Bild 5: Sister Pamelas lilla vän Matthew, han följde henne vart hon än gick. En riktigt mysig liten hund.
Bild 6: En del av den lilla trädgården som sister Pamela pysslade med. Allt eller det mesta i alla fall som hon serverade till middagen var antingen från trädgården eller så var det närproducerat.
Bild 7: Vår resa gick vidare från Norwich till ett litet ställe som hette Walsingham. Där besökte vi bland annat denna kyrka med en vacker trädgård.
När vi gick till en gudstjänst så var min kommentar "Vilket dött ställe, inte en kotte i farten". Men när vi kom till kyrkan så förstod jag varför, där var ju alla människor. Det var absolut fullsatt så vi fick vackert stå i nästan två timmar eftersom den gudstjänsten varade så länge.
Bild 8: En bild på vår inkvartering i Walsingham, Elmhamhouse.
Bild 9: Efter Norwich och Walsingham begav vi oss för att avsluta vår resa i London och här är en bild på baksidan av Kensington Palace i Hyde park. Vi var på promenad i parken när vi kom fram dit och sedan hann vi med en shoppingdag inne i London.

Alltså en väldigt trevlig resa med ett trevligt gäng.
Vädret var också skapligt under tiden bara några gånger fick jag ta fram paraplyet.
Under min resa fick jag ett tråkigt samtal från min mor att en av mina kära morbröder hade somnat in för gott.
Efter en tids sjukdom lämnade han oss, vi får trösta oss med att det var förmodligen det bästa för honom.
Tyvärr alldeles för tidigt, bara 64 år gammal.

Nu ska jag göra ett nytt försök att sova, har ett ben som värker och inte tycker om att ligga i sängen.
Men nu känns det som att det kanske ska gå, god natt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0